The elephant in the room (elefanten i rummet) är ett välkännt uttryck som jag tror att vi alla har hört talas om. Om detta står det på Wikipedia:
"Elefanten i rummet är ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om. Orsaken till att man håller tyst om "elefanten" kan vara att det skulle vara genant, förorsaka besvärliga diskussioner eller att ämnet är tabu." *
Jag tror att vi alla någon gång har varit med om att det funnits en elefant i rummet. Det kan vara en chef som ingen tycker om, där alla vet att ingen tycker om hen, men ingen pratar om det. Det kan vara en dålig lärare, en dålig kompis, en fuskare eller någon som varit otrogen. Det kan vara att någon nyss skilt sig, att en närstående nyligen har gått bort eller att ingen tycker om morbrors blodpalt.
Jag tycker att uttrycket, elefanten i rummet, är en ganska klyftig metafor. Den som kom på det var ett geni - en riktig komiker. Men det väcker frågor. Vilken färg är elefanten? Står den mitt i rummet eller i ett hörn? Hur gör elefanten om man är utomhus? Tar den på sig kläder om det är kallt ute? Hur får den mat? Lever den på människors lögner och obekvämheter, eller är den en sån där jobbig typ som inte behöver någon näring för att överleva?
Men man ställer sig kanske framförallt frågan; Hur blir man av med den? Om man inte vill ha elefanten där, vad krävs för att den ska gå sin väg och irritera någon annan istället?
Jag har inget konkret svar på frågan, och jag vet inte om det finns någon som har det. Det jag skulle kunna tänka mig vara det bästa sättet är att vara ärlig och öppen. Men det kanske var ärligheten som gjorde att elefanten kom från första början. En obekväm sanning. Om så är fallet tycker jag ändå att man ska vara ärlig, för att ljuga leder allt som oftast bara till mer problem än det gör nytta. Min pappa sa när jag var liten att om man ljuger behöver man komma ihåg vad man sagt, men om man talar sanning behöver man inte minnas någonting, för man vet redan vad sanningen är, och då är det lättare att säga den igen, precis som det hände. Så fort man börjar ljuga om det minsta lilla, leder det oftast till större och större lögner, där man kanske egentligen inte vill ljuga, men känner sig tvungen för att inte bli avslöjad som den lögnare man är.
Visst kan det finnas vissa tillfällen där lögner kan vara ett lite bättre alternativ, men det är ingenting jag rekomenderar att ha som vana, för jag vet av egna erfarenheter att det inte blir ett trevligt resultat i slutändan, varken för en själv eller för dem runt omkring.
Jag stötte på min elefant idag, och den var inte särskilt fin, trots att den var röd. Hoppas det dröjer ett tag innan jag ser den igen. (Absolut inget negativt mot elefanten, men det är ju trevligare om man kan hålla en normal konversation utan att en massa elefanter hoppar upp från olika håll.)
Vilken färg är din elefant?
*Källor:
Wikipedia, Elefanten i rummet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Elefanten_i_rummet (hämtad 2018-01-22)
(om ni undrar över den väldigt övertydliga källhänvisningen håller vi på med referat, källkritik och utredande text på svenskan, och jag tyckte det var lite kul att skriva)
Elefanten i rummet,
Lögner,
Sanningar,
