Idag har jag Nationella prov i matematik 2c. Betyget jag får på provet kommer i princip bli betyget jag får på kursen. I morse hade jag den värsta prestationsångesten jag haft någonsin inför ett prov.
Jag tycker att det är alldeles för överhypat med Nationella prov, och att man är jättenervös inför dem kunder jag inte förstå när jag gick i nian. Men nu förstår jag hur det känns, och varför. Det är ju jätteskrämmande att känna att "det här provet avgör mitt betyg". Nu är det ju i och för sig inte så på grundskolan, och får man sämre betyg på NP än på tidigare prov kan man ändå få ett bra betyg.
För mig har det inte gått så jättebra med matten nu under hösten. Matte är mitt favoritämne, och det är det jag är bäst i. Jag har fått betyget A i matte ända sen i sexan, och jag ligger en bok före resten av min klass (jag läser 2c, de läser 1c). I fjol (i nian) gjorde jag 1c, helt på egen hand och utan lärare. Det gick jättebra, och jag fick A i kursen. Men i år har tempot varit mycket högre (på en termin istället för ett helt skolår), jag har haft svårt att koncentrera mig, och matten har varit svårare helt enkelt. Därför har jag inte fått mer än kanske B på mina prov min lärare gett mig. Därför är provet jag gör idag avgörande om jag vill få något högre (dvs A).
Men nu har prestationsångesten gått över. Jag tar det som det blir, gör mitt bästa och tänker provet som ett inlärningstillfälle. Det viktigaste är ju ändå att få godkänt!
Förtydligande: Ja, jag har höga betyg, men det är tillåtet att ha ångest för det också...
Kommentera