Idag har varit en uppfriskande dag. Jag har haft ett jättebra samtal med min svensklärare och jag känner mig berikad, positiv och glad.
Samtalet handlade om min utredande text som jag har skrivit på svenskan. Att skriva denna utredande text har varit en process med många motgångar och en del framgångar. I början förstod jag ingenting, jag var förvirrad, arg och irriterad på uppgiften. Jag började skriva utan att förstå, men det föll på plats allt eftersom jag fortsatte skriva. När jag lämnade in den hade jag jobbat med den i 3 månader, och jag kände mig halvhyfsat nöjd och helt färdig (både mentalt och med texten). Efter att ha skickat in den kom jag på några saker som jag hade velat ändra eller lägga till, men jag stoppade mig själv och gjorde inga ändringar.
Idag fick jag respons på denna utredande text. Allt som allt har jag gjort ett bra jobb. Jag har en fin innehållsförteckning och en text som är lätt att läsa, med en tydlig röd tråd. Av denna respons blev jag jätteglad och stolt. Jag producerar (skriver) många bra texter och arbeten som får högsta betyg, men ibland behöver man påminnas om att det man gör räcker och verkligen är bra. En bokstav på ett betyg säger inte så mycket om innehållet, men positiv feedback lyfter en på ett alldeles fantastiskt sätt.
Så till de saker jag gjorde mindre bra, eller rättare sagt, det som kan förbättras så att texten blir ännu bättre. Först var att jag hade ett syfte och frågeställningar som inte riktigt gjorde rätt för resten av texten. Min lärare sa att det är denna del som är det viktigaste, för om inte den sitter spelar det ingen roll hur bra det resterande arbetet är. Så jag har fått tips på hur jag kan förbättra den, och det ska jag göra.
Samtalet handlade om min utredande text som jag har skrivit på svenskan. Att skriva denna utredande text har varit en process med många motgångar och en del framgångar. I början förstod jag ingenting, jag var förvirrad, arg och irriterad på uppgiften. Jag började skriva utan att förstå, men det föll på plats allt eftersom jag fortsatte skriva. När jag lämnade in den hade jag jobbat med den i 3 månader, och jag kände mig halvhyfsat nöjd och helt färdig (både mentalt och med texten). Efter att ha skickat in den kom jag på några saker som jag hade velat ändra eller lägga till, men jag stoppade mig själv och gjorde inga ändringar.
Idag fick jag respons på denna utredande text. Allt som allt har jag gjort ett bra jobb. Jag har en fin innehållsförteckning och en text som är lätt att läsa, med en tydlig röd tråd. Av denna respons blev jag jätteglad och stolt. Jag producerar (skriver) många bra texter och arbeten som får högsta betyg, men ibland behöver man påminnas om att det man gör räcker och verkligen är bra. En bokstav på ett betyg säger inte så mycket om innehållet, men positiv feedback lyfter en på ett alldeles fantastiskt sätt.
Så till de saker jag gjorde mindre bra, eller rättare sagt, det som kan förbättras så att texten blir ännu bättre. Först var att jag hade ett syfte och frågeställningar som inte riktigt gjorde rätt för resten av texten. Min lärare sa att det är denna del som är det viktigaste, för om inte den sitter spelar det ingen roll hur bra det resterande arbetet är. Så jag har fått tips på hur jag kan förbättra den, och det ska jag göra.
Sen hade jag i min resultat-del gjort en MASSA referatmarkörer, men detta behövde man tydligen inte göra. Det känns lite surt att få veta det i efterhand, men jag har nu i alla fall övat på att referera (även fast det inte var det som det hela gick ut på).
Det sista som vi tog upp angående min text var det faktiskt jag som påtalade. Det var en tydliggörande i slutsatsen som jag tyckte att jag skulle göra, och min lärare höll med om att jag skulle göra den.
Förutom att jag fick respons på mitt arbete pratade vi om andra saker också. Jag tror att det är det som fick mig att känna mig upplyft och berikad efteråt. Vi pratade om påsklovet, om våra hundar och den senaste julavslutningen. Jag fick även berätta hur jag fungerar i vissa situationer, och min lärare förstod mig. Det är ganska sällan jag stöter på människor som är genuina och som har förståelse, men idag fick jag göra det. Jag är enormt tacksam och glad över att min svensklärare är just min svensklärare.
Nu när jag tänker efter har nog alla mina svensklärare sedan jag börjat högstadiet och nu går på gymnasiet, berikat mig på ett annat sätt än vad andra lärare har gjort. Det är kanske den magiska konsten som svensklärare har. Jag vet inte, men jag vet att mina svensklärare har lärt mig, förstått mig och sett mig. Jag känner mig lite stolare, lite självsäkrare och lite mer fri efter att ha samtalat eller tänkt tillbaka på något samtal som jag har haft med någon av dessa tre svensklärare. Tack för att ni finns och för att ni gör ett sånt otroligt värdefullt jobb som att lära ut det viktigaste verktyg som vi har - vårat språk.
Fantastiska lärare,
Skolan,
Svensklärare,
