Att promenera är härligt, det vet vi alla. Men det är något extra speciellt med att cykla. Att känna vinden i ansiktet. När ögonen vattnas och när huden blir sådär härligt kall, fast varm på samma gång. När man precis har pumpat cykeldäcken och det går lätt att trampa, man susar fram på vägarna, som just ikväll kändes slätare än vanligt. Man ser vägen framför sig, och det är den perfekta farten, man hinner se omgivningen, men man hinner inte tröttna på den. Man trampar och trampar, men man blir aldrig riktigt trött. Tiden tickar iväg, men man märker av varje sekund. En frihetskänsla byggs upp inuti en. Det känns som att man kan göra vad som helst. Det känns som att man kan fara vart som helst. När jag susar på vägarna i den lilla byn, då känns det som att jag kan cykla till Rom.
Cykel,
De bästa stunderna,
Härligt,
Kommentera