Saker och ting går inte alltid som man har tänkt sig. Man tänker igenom det man tror ska hända, och då man oftast inte tänker på de negativa aspekterna blir det oftast en överrealistisk bild. Sen när det väl händer blir det inte som man förväntat sig, och därför blir man oftast besviken.
Men behöver det vara så här? Ofta när det händer för mig gör jag det utan att tänka på det. Det är ju inte som att jag sätter mig ner och tänker "nu ska jag bygga upp höga förväntningar som inte kommer uppfyllas". Så går det ju inte till. Men man vill ju såklart tänka igenom det som kommer att hända, för att kunna förbereda sig och tänka igenom vad man vill göra/säga/ eller vad det nu är det handlar om. Då blir det lätt att man glömmer att ta med de "dåliga" sakerna, att något kan gå fel eller att man bara helt enkelt glömt bort något.
Så kan vi göra något åt det? Det kan vi säkert. Men det blir svårt. Och jag har faktiskt ingen aning om hur jag skulle gå till väga. Dock tycker jag att halva nöjet sitter i att fantisera om det som kommer hända, innan det faktiskt händer, och sedan i efterhand kan man fundera över vad som gick snett/utanför sina förväntningar och kanske tänka på det till nästa gång. Förutom att vara i ögonblicket här och nu ÄLSKAR jag att tänka tillbaka på saker. Då förvrider man ju också minnena lite, och gör de mer glada och fantastiska än vad de verkligen var. Men som sagt, det är ju halva nöjet. Och i alla tråkigheter som händer runt om i världen kan det vara skönt att drömma sig bort en stund, och minnas det som man vill minnas, men på ett bra sätt!
Förväntningar,
Kommentera