Jag har alltid haft lätt att lära mig nya saker, för jag tycker att det är så himla roligt. Jag lärde mig läsa mycket tidigare än mina jämnåriga och har i hela mitt liv varit passionerad av matte; siffror, mönster och att lösa kluriga problem med hjälp av olika matematiska räknesätt. Jag och matte har varit bästisar sen innan jag ens visste att det fanns, och vi kommer vara det i resten av mitt liv.
Jag har haft lätt att lära mig, när jag tyckt det varit intressant. Matte var som en dans på rosor, men jag har haft mer problem med andra saker. Som språk. Jag har sen jag var liten haft problem med stavning och att kunna formulera mig på ett gramatiskt och etniskt korrekt sätt. I sexan var svenska det ämnet jag hade lägst betyg i.
Engelskan var inte heller så kul där i början. Till skillnad från mina kompisar tittade jag bara på svenska tv-program, medan många av de andra såg på engelska program med svensk text. Detta gjorde att de hade ett försprång, medan jag började från noll. En gång föreslog min lärare att jag, när jag var klar med matten, skulle göra engelska istället, för att träna mer på det. Men jag ville ju inte göra engelska, när jag kunde göra matte. Matte var det bästa jag visste, och engelska var längst ner på den listan, om det ens fanns med på den.
När jag började sexan började jag på en ny skola, där jag redan efter några veckor fick börja jobba med sjuans mattebok istället. Detta är jag evigt tacksam för. Äntligen fick jag den utmaning jag behövde. När jag i slutet av åttan var klar med alla matteböcker för grundskolan fixade jag med en lärare på gymnasiet så att jag fick en mattebok av dem. Under nian jobbade jag självständigt utan varken genomgånger eller speciellt mycket hjälp med matte 1c, men jag gjorde det nationella provet i våras och fick ett A på kursen, innan jag ens börjat gymnasiet. Nu har jag börjat på 2c (som kursen heter) och det är precis vad jag behöver. Lite tråkigt bara att jag är den enda på hela skolan som läser just den kursen just nu, men jag klarar mig ;)
Vi spolar tillbaka bandet till vårterminen 2015. Man kan säga att det var då min "engelska"- resa började. Vi fick en ny lärare i engelska, vilket var bra eftersom vi tidgare inte haft en behörig engelsklärare. Den nya läraren hade ett annat sätt att lära ut på och det funkade verkligen för mig. Jag började få upp intresset för det ämnet som jag så länge hade ogillat, och inte heller varit så bra på. Under ett år jobbade jag med min engelska och gjorde mitt bästa. Jag utvecklades inte så mycket, men det var början till något större. I oktober samma år åkte 8-9:an på skolan till England. Det var en fantastisk resa med många fina stunder och det var definitivt en resa för livet. När jag kom hem därifrån hade en av mina klasskompisar övertalat mig att börja se serien Friends. Jag hade tidigare inte varit så mycket för serier, men jag googlade runt och såg några avsnitt, på engelska utan svensk text. Så här i efterhand var det det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag fastnade för serien direkt, och 48 dagar senare hade jag plöjt igenom Friends alla 236 avsnitt (varje avsnitt ca 20 minuter lång). När jag sett det sista avsnittet kändes det tomt, vilket inte var så konstigt eftersom jag i genomsnitt suttit i mer än en och en halv timme varje dag och sett på serier. Dessutom såg jag mycket bloopers och intervjuer på Youtube om serien, under samma period. Därför blev det tomt när jag nu inte visste vad jag skulle göra under de två timmarna av dagen som jag tidigare spenderat på den bästa serien som någonsin skapats genom världshistorien.
Ett tag senare hittade jag en ny serie, och efter det en ny, och efter det en ny, osv osv. För tillfället ser jag en serie som heter Nashville, och det är min sjätte serie som jag ser på, under ett år. Min engelska har förbättrats enormt mycket sedan för ett år sen, och jag är därför väldigt glad att mina kompisar lyckades övertala mig att i alla fall testa Friends.
Samma kompis och hennes bästis tjatade på mig sen vi började nian att jag skulle se Harry Potter. Jag är en av de få människor på denna jord som faktiskt aldrig sett filmerna, och då inte heller hade läst böckerna. När jag i januari i år fick reda på att vi skulle läsa en bok på engelska senare under terminen bestämde jag mig ganska direkt att jag ville läsa Harry Potter. Jag såg det som ett bra argument att försöka mig på detta fenomen som så många pratar om. Så jag gick till biblioteket och lånade första boken, på engelska. Det tog inte många kapitel innan jag förälskade mig i Harry Potter och hans magiska värld. När jag läst klar ettan gick jag helt enkelt vidare till tvåan. När jag skulle börja läsa trean var det dags för bokprojektet i engelskan, så jag fortsatte helt enkelt bara att läsa. Jag hann klart med trean efter bara några veckor, och fortsatte på fyran, och sen femman.
Jag har som sagt börjat gymnasiet för knappt tre veckor sen, och vårat första svenskaprojekt är att vi ska läsa en valfri skönlitterär bok (på svenska såklart) och att vi ska skriva läsloggar varje vecka. Det krävdes inte mycket tankekraft för att komma på vad jag ville läsa. Eftersom jag tidigare bara läst Harry Potter böckerna på engelska ville jag prova att läsa på svenska. Så jag gick och lånade första boken och började läsa. Det känns väldigt skumt att läsa exakt samma bok, fast på ett helt annat språk. Personligen föredrar jag engelska, för jag tycker att det låter coolare och det är helt enkelt mer intressant att läsa på ett språk där man inte förstår helt och hållet vad det är man läser. Jag gillar att lära mig nya saker, och jag känner att när jag läser en svensk bok lär jag mig inte så mycket nytt. Inte i jämförelse med en engelsk bok i alla fall. Hur som helst, jag har alltså börjat läsa Harry Potter på svenska, innan jag hunnit klart med den engelska serien. Därför har jag tagit en paus på femman (engelska), för det blir nog så krångligt att hålla isär utan att läsa båda samtidigt. Men jag lovar att fortsätta läsa den så fort jag läst klart ettan (på svenska). Min förhoppning är också att se filmerna någon dag (i alla fall ettan) när jag läst klart hela serien på engelska. Sen vill jag nog också (kanske) läsa serien på svenska, men det kan få vänta ett tag.
Nu har jag suttit här och skrivit väldigt lång tid, och jag borde ha gått och lagt mig för en kvart sen, så jag ska nog inte skriva något mer ikväll. Hoppas ni tyckte att det var lite intressant i alla fall att läsa det jag precis skrivit, om inte hade ni säkert slutat läsa för länge sen. Ha en bra kväll/dag/när ni nu läser det här, så ses vi när vi ses! Kram, din Vanessa <3
1 kommentarer
Emma Öhman
10 Sep 2016 09:10
Jag håller med dig, att lära sig något är en fantastisk resa. Det var intressant att läsa om din resa.
Kommentera